På den senaste tiden har jag tänkt en hel del. På allt och ingenting.. Men sen så slår det mig, varför ska jag vrida och vända på minsta lilla grej för?
Jag tror även att detta är en typisk tjejgrej, vi tänker lite för mycket ibland och då menar jag i tankarna tänk om, varför, varför inte, vad hade hänt då? Tar en situation och verkligen överanalyserar varande liten bit. Blir man klokare av det? Oftast inte, för hur ofta har man full kontrol över allt som händer? Sällan, det är alltid minst en person till med och hur ska man då veta vad den/dem tänkte eller gjorde som den/de gjorde. Men ändå sitter man där och tänker igenom, vrider och vänder, tänker ut nya slut, nya händelser. Men vad hjälper de?
Tänk om det hade blivit så istället?
Man får tänka att allt händer av en mening att det som hänt/gjorts leder till att man hittar sig själv eller gör att man blir lyckligare till slut.

När jag tidigare skrev att detta är en typisk tjejgrej så utgår jag endast från min egna erfarenhet. Jag tror inte jag har träffat en kille som öppet pratat om sånna banor.
Det finns alltid undantag som bekräftar regeln.
Men jag tror att man ibland måste våga strunta i hjärnan, strunta i att analysera allt och bara följa sina känslor. Vad hjälper det att fundera ut alla situationer när ens känslor vill något annat än vad hjärnan tycker? Man blir bara mer förvirrad av det.
Jag har lyckats virrat ber mig en hel del pga att jag försökt luska ut allt..
Men jag orkar inte analysrea något mera. Så nu går jag på känslorna,
vad säger dom att jag ska göra? Det får vi se