Det här med känslor är aldrig riktigt enkelt. Hur man känner och varför man känner. Kan bli riktigt avundsjuk på de som verkar ha hittat riktigt rätt.

Alla känner igen det, de där paren på facebook som skriver ur gulliga inlägg till varandra.

De som lägger upp bilder på varandra med fantastiska texter, hur de har hittat den som betyder allt för dom. Att allt är så självklart att de ska vara just dom. Hur lyckliga de är att ha varandra.

Hur kan man vara så säker på det? Hur kan man känna det?

Jag menar inte att klanka ner på dom jag är glad för deras skull, det måste vara underbart att veta att detta är den jag vill vara med att inget kommer få mig att ändra på det. Det är klart att de svajar till i alla förhållanden men att även i de dåliga stunderna vara säker på att detta är den jag vill leva med, ja de måste vara något fantastiskt.

Vet inte riktigt vad jag hade för tanke när jag började skriva detta, det var en bra grej jag tänkte skriva men det sket sig, som allt annat då..

And I... am feeling so small
It was over my head
I know nothing at all
And I... will stumble and fall
I'm still learning to love
Just starting to crawl

And I... will swallow my pride
You're the one that I love
And I'm saying goodbye